Rasha Khoury, Angereds Teaterskola Rasha Khoury, Angereds Teaterskola

Vad har du gjort tidigare?
Jag har alltid älskat film/skådespeleri. Tv/drama var stort i Syrien och en av de bästa skådisarna i Mellanöstern är syrier. Har också sett mycket amerikansk film sedan 8 års ålder.
Jag lärde mig engelska så - men det satt långt inne att erkänna för mig själv, att den nästan besatthet som jag kände också var något mer. Jag ville inte bara titta på film- jag ville vara med i dem också!
I Syrien var jag fast i att det var läkare och sånt som var självklart att studera till. Jag började plugga engelsk litteratur i 18 års åldern som någon slags kompensation för mitt intresse. När jag så småningom kommit till Sverige bestämde jag mig för att ta tag i det här. När jag såg anslaget om att en teaterskola skulle starta, och att de sökte folk som var intresserade av att vara med i en fokusgrupp på Angeredsgymnasiet, öppnades dörren till min dröm.
 
Varför valde du att söka till Angereds Teaterskola/Folkhögskolan i Angered?

Utöver fokusgruppen erbjöd teatern också gratis öppna klasser i skådespeleri inför att söka skolan, vilket hjälpte mig enormt. Jag var där 4–5 gånger och det var första gången jag provade teater på riktigt och stod inför andra och spelade. Jag fick hjälp med proven till skolan av ledaren där.
 
Vad har studierna här på Angereds Teaterskola gett dig?

Först, det var väldigt språkutvecklande för mig. En riktigt ögonöppnare var under improvisationsblocket, där jag inte lät mig hindras längre av att mitt modersmål inte är svenska. Jag improviserade på arabiska ibland och förstod då att bejaka impulserna är det viktigaste, att vara närvarande. Rörelseblocket var en kroppsbefrielse, att få komma in i kroppen och utforska det som är grundläggande i skådespeleriet. Nu när jag spelar på Stadsteatern i Alexandras Odyssé, har jag fått en ”improvisationsmuskel” som hjälpt mig verkligenJ .
Utbildningen var intensiv: vi lärde oss nya saker varje dag och jag ville inte ändå missa en enda dag, fastän jag ibland var jättetrött!  
Sedan var klassens mångfald jätteviktig för mig - olika slags personer, olika bakgrunder: jag slutade fråga mig själv ”passar jag in här?” hela tiden…
Folkhögskolepedagogiken lägger helt rätt fokus på konstruktiv feedback: det är den individuella utvecklingen som räknas. Att få kritik som nybörjare sårar mycket mer än man tror, även om man tror att man är tuff och klarar av det - det leder inte till snabbare utveckling. Jag kände också att det är upp till mig, det är JAG som vill gå här, jag gör det för mig själv. Det byggde mitt självförtroende.  

Vad vill du göra när du är klar, vilka framtidsplaner har du? 
Jag kommer att fortsätta söka till scenskolan; jag har arbetat på stadsteatern under våren och i sommar har jag fått en roll i en film med en regissör som har bakgrund i Somalia och som jag tycker är jättespännande. Jag kommer att fortsätta med skådespeleri och inte ge upp!